om början och slutet

som förstagångsbloggare skulle jag skriva nåt roligt sa tove. det är nämligen hon som instruerat mig till detta underverk. men jag kör en snålkörare idag, för sent för skojigheter.

låga hus på en äng i dimma bredvid en kulle som kan berätta historier. lätta flingor i luften. en gammal fotbollsplan ser unken och längtande ut. tjugo personer följer förvirrat en ensam som har täten.

"det här är en tvättäkta rullstensås förstår ni. och här sparkade mina glada barnsben fotboll en gång. framför er på vänster sida ser ni en sporthall, eller gympasal mera, i källaren alltså. haha, lite lågt annars."
jag höll guidad tur mellan busshållsplatsen och kungshögaskolan i morse. vi var där på fältdag. det är en dag när vi som blivande lärare ska iakta elever och se hur dom beter sig och sen ordbajsa om det i minst tio veckor. jag tror jag såg fem elever sammanlagt. istället gick vi på föreläsningar. ganska trevliga faktiskt. jag tänkte hälsa på mina gamla lärare men dom var inte där just när andan föll på så det blev inget. ville egentligen inte höra nåt i stil med; och du är dej lik! näe, det fick va.
en till backflash idag faktiskt. fikade med en gammal vän och namne. mycket har hänt, livet ha tagit vändningar. men ändå känns det som om jag stampar omkring i rundor som är vida men återkommande. efter så många hjärtslitande bumpyrides på sistone har färden lugnat ner sig. det efterlängtade lugnet, det där som vi kallade sen, när allt lugnat ner sej och tiden efter. det är ganska tomt och kan till och med sakna mening ibland. ingen sa att det skulle blir såhär. ingen sa att jag skulle bli klaustrofobisk.