jag var med på en etapp i en seglingstävling nu i veckan och vi vann. jag satt på relingen och var tung och bytte sida när seglet gjorde det. jag kände inte att jag bidrog med så mycket mer än att bli precis sjöblöt, svinkall och få blåmärken i knävecken men det kanske jag gjorde i alla fall för nästa etapp kom de tvåa. det var jättespänannde och jag vill gärna göra om det men iklädd overall. inte kossa-overall då alltså.
allt är inte längre som det brukade. jag kanske får skylla mej själv som tar avstånd men har man väl börjat känna sej utanför är det inte roligt längre och då blir man ännu mer utanför. det är tråkigt att det ska va så. men jag känner inte för att truga. duger det inte så ska jag intala mej och det är deras/eran förlust. för kanske så är det så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tjena hejsan! Jag satt faktiskt och tänkte på dig precis, hur konstigt det än kan låta att jag sitter och tänker på dig mitt i natten. Iallafall så tänkte jag att det avr ett bra tag sen jag hörde av dig, men att det kanske inte gör nått, eftersom du ändå måste attendera fadderutbildningen nästa vecka.Tänk var roligt, och vilken lång tid det kommer ta, när jag berättar om hela min fantastiska sommar på fouliska!
Häpp!
Skicka en kommentar