om fördomar och fest

jag var på klassfest i lördags. vi har ju inte ens presenterat oss för varandra efter sisådär fyra månader tillsammans så det var väl dags. och just för att vi inte känner varandra och är lärare, dessa pedagogiskens väktare så var det ju dags att leka lära-känna-varann-lekar.
en lek gick ut på att alla skulle skriva påståenden i stil med facebooks "most likely to be..." och lägga dessa i en skål. det blev hur många som helst. sen skulle vi dra en lapp i tur och ordning och nominera nån annan till det påståendet på lappen.
jesus mcphesus!
vi har ju trots allt suttit i samma klassrum och diskuterat lite saker då och då och visst får man en uppfattning om folk fast man inte känner dom. jag var lite skonad då jag tvingat mej på tre-fyra stycken och fått dom att lära känna mej. men dom andra, dom hade inte en susning om nån.
dessa nomineringar fick jag:

mest trolig att...
vara rikast i klassen
tro på gud
vara mest ambitiös
flytta utomlands
vara snyggast i klassen
bli fullast ikväll

man kan tro att det är ett lusfattigt antikristgäng med konsentrationssvårigheter, variga blämmor i ansiktet och torgskräck som kommit fram till det här. men det är det inte. det bevisar bara hur lite man kan räkna ut om en männska genom att bara titta på den.

och visst kunde jag blivit fullast, om inte min länk till skjutsen hem hade hunnit före.