vilken dag. gick upp och kände mej som kungen, hastade till gymmet och var asnöjd med mej själv. därefter var det dags att ta tag i arkivet. där bemöttes jag av en kvinna i informationsdisken som inte kunde förstå vad jag ville. eh...jaha...jag vet inte, hmmm.
jag sa: jag ska skriva b-uppsats. jag vill kolla på kyrkböcker, mantalslängder och ståndpenningar från åren 1560 och 1895.
kvinnan jobbar på landsarkivet, hon borde fått liknande förfrågningar förut.
när vi konslulterat några andra fick jag till slut lite mikrofilm. mikrofilm är små overheadplastfilmer som man stoppar i en jättestor skärm där man kan se uråldriga böcker som är kopierade. jag blev åksjuk! satt och stirrade på en massa årtal och plastfilmen skickades än hit än dit på skärmen. det förstörde känslan en del när jag fick ställa mej upp och titta ut genom fönstret med jämna mellanrum för att undvika kastspya över arkivråttorna.
efter många timmar gav jag upp, åkte till motala, provade kläder och bestämde mej för att på allvar ta tag i mitt nya liv. jävla provhyttsljus. gick med en gigantisk ryggsäck innehållandes skolgrejer, gymkläder och pryttlar vilket gjorde att jag fick känningar i skuldran. efter fem minuter kunde jag inte vända på huvudet. jaha. fram med tabletterna, hem till ola för massage och varmt bad och domedagskänsla i magen. men det blev bättre! vet inte om det var varmt vatten eller omtanke som lindade in smärtan men för säkerhets skull har jag nu svärmors vetekudde som håller skuldran varm.
hujedamej. bara det blir bra till imorn så mitt nya liv inte dör innan det ens hunnit födas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
strunta i microfilm i fortsättningen så ska nog nya livet gå utmärkt! domedagskänslan kan du skita ut och ryggsäcken kan du lämna hemma! du får ju trots allt snart ett badkar i GULD! puss puss!
Ja fy faan, det där jäkla ljuset i provrumen. Är man inte självmordsbenägen innan så blir ma det rätt snart...
Skicka en kommentar