om radiohjälpen och högstadiekids

jag lyssanr på p3 allt som oftast. det är inte för att jag inte har någon egen musiksmak eller för att jag har någon slags hangup på tonåringar och homosexuella. det finns en massa anledningar. att man slipper reklam är bara en (jag HATAR reklam på radion). man får inblick i andras liv och så har dom grymma brottsdokumentärer på söndagseftermiddagar. de sista fem dagarna har ju radiohjälpen vart det enda som sänds på p3, vilket är trevligt och bra eftersom dom samlar pengar till flyktingar. men jag har fått en liten överdos av kitty jutbrink som jag inte gillade från början.

hur som helst, anledningen till att jag började skriva det här inlägget var för att jag lyssande på kittys hårtips på webradion, vilket var oerhört underhållande, och då läste jag även kommentarerna om kitty. detta är bland annat vad jag fann:

"INTE Kitty´s hår
Tänkte mer på när man inte sewr någon av er... typ när ni sover... klart man inte äter när man sover... men om ingen ser så kan man ju äta vad man vill... Kitty... gillar dit hår *S* Bara Tänk om... lilla jag med babyhår *skratta* Mycket jobb kan jag lova *S* Ta dé lungt och kör hårt... penagar skall det ju bli!! Eller? Kramis"

jag blir förbannad! mer rage än över radioreklam. hur skriver folk egentligen? jag är inte den som alltid skriver så förståeligt men det här är ju rena rama skiten. det fanns inga kommentarer i anslutning till denna som förklarade dessa förvirrade utlåtanden. mitt stundande jobb som högstadielärare lockar inte mycket just nu, jag fattar ju att det är ett högstadiekid som skrivit.