om pendling och dess tjusning

i torsdags stod jag och väntade på bussen vid universitetet och precis när jag såg 65:an borta vid horisonten, sent som vanligt, så kom ostar springande över heden med andan i halsen. han hann fram innan bussen stannande och vi gick på. eftersom jag är en nörd plockade jag upp boken strax efter vallarondellen och var därmed ute för räkning ifall något speciellt skulle hända på vägen.

efter tio minuter vände ostar sej om mot mej och plockade ut snäckorna ur öronen. "vilken buss gick vi på egentligen?". när jag tittade upp så såg jag skyltar mot motala och blev liksom ostar lite orolig för att vi helt enkelt klivit på fel buss. det gick ju lite fort där. efter lite eftertanke så insåg vi att motalabussen inte ens går förbi vår hållplats och att diverse vadstenabor fanns på bussen.

jag kliver fram till busschauffören och frågar vilken buss vi är på. "vadstenabussen lilla gumman, vilken buss skulle du med?". han var allt lite hånfull den lille gubben. jag svarade att då har det nog gått fel för vi närmar oss ljungsbro. "ja jävlar".

så den dagen kom vi hem lite senare. idag gick bussturen enligt förväntan. det är rätt spännande att pendla ändå.