om mindreväderskomplexframkallande boktitlar och genikupéer

igår gick jag genom biblioteket på skolan. jag får vara där även om jag absolut inte får låna böcker längre (en ganska korkad historia). jag skulle sätta mig och läsa i ett sånt där bås. en liten enmanskupé med tråkigt ljus och lätt vadderad stol. ett sånt som man blir ett geni i. på jakten efter ett ledigt bås så tittade jag på alla andra böcker och anteckningar.

jag såg:
ett block med perfekta diagram med pytteliten handskriven text på sidorna och en uppslagen bok med samma diagram.
en bok med titeln business management
en bok med titeln african democracy och bredvid den en annan difus engelsk titel
en bok med en författare som hette pippa
och brevid mig satt en kvinna med en bok där texten var understruken i två färger och marginalerna var fullklottrade med förklaringar, en rubrik i boken var in case of faster development eller nåt liknande.

och där satt jag och kände mej kultiverad och duktig med en bok på svenska och läste in mej på nära-döden-upplevelser, bermudatriangeln och annat vetenskapligt tveksamt.

är det bara jag eller går jag nån slags låtsasutbildning som på nåder får vistas i samma lokaler som dom som läser på riktigt?

men bara för att folk ska förstå hur intellektuell jag är så ska jag ta med mej mina slående titlar som kyrkans tjugo sekel, a history of world societies, anthropology of religion, humanity och andra astråkiga böcker nästa gång jag ska läsa i genikupén. kan behöva en såndär dramaten för att forsla dom bara.

tänk att komma indragandes med den här till en föreläsning i teologisk etik.