om påskens förträfflighet och vad som väntas skall

"du skriver ju inga inlägg" - så hette det.
så nu måste jag ju skriva nåt.
"nämn mej" - så sa någon annan.
jennie

det är nog lättare att skriva när man är lite förgrymmad.
men det är svårt att vara förgrymmad när man spenderat fyra soliga, underbara dagar med sin fina älskling och andra fantastiska människor. inte går det att härja om att man har latat runt på omberg, druckit vin i mängder och blivit lite solbränd om nosen. man blir inte arg av att träffa vänner som annars är långt bort och äta mat som annars är helt förbjuden. jag kanske kan klaga lite på att jag gjorde en riktig tavla igår när jag skulle försöka åka cross. jag liksom flög i full kareta och landade i en tall. men eftersom jag hade fått låna ryggskydd och hjälm så slog jag mej inte ens. och till slut gick det till och med riktigt bra.

nu är det i och för sej slut på sötebrödsdagarna. ola är borta på jobb igen, jag är sjuk (jäkla vårväder), jag ligger efter i lässchemat och ska jobba de närmaste sex helgerna. så, jag lär nog uppdatera mer och mer.