om sms och bästisar

allt är i sin ordning. tove ligger i soffan, äter upp mitt julgodis och läser hela inkorgen på min mobil. det är skönt med vänner man vet var man har vad som än händer.

om julafton och en såg

vilken jul! julafton var helt i sin ordning men släkt, mys och mat i mängder. senare kom det en massa gamla godingar och svettades i min övertända lägenhet innan det var dags att gå på julgalej på den lokala dansbanan. där var det helfestligt och jag hittade min like men minst lika många snaps under västen. vi slog följe hem, fast övertygade om att en efterfest inte är i sin ordning. vad som hände på vägen är en lite annorlunda julsaga och den finns att läsa här, http://blogg.aftonbladet.se/10160.

på juldagen var det inte ett bultande huvud som var problemet, inte heller den tomma plånboken. att hitta en såg i bersån utanför porten och få flashbacks om julsångssjungande och nersågade grangrenar var det som tog priset. men hujedamej vad kul det var!

GOD JUL ALLIHOP!

ta han dom varann, ge farmor den där extra kramen och kom ihåg att varannan vatten gör dej jävligt kissnödig!

om jultoner och läslust

jag har ingen julskiva än, ska bränna den jättebra jag gjorde till mamma och pappa för ett par år sen men till dess är det sr.se/bjallerklang som gäller. än så länge skitdålig julmusik men det skapar stämning. nu ska jag se om det finns en sr.sr/laslust för nån läsa-om-kalla-kriget-stämning råder det då rakt inte i min boning.

om fördomar och fest

jag var på klassfest i lördags. vi har ju inte ens presenterat oss för varandra efter sisådär fyra månader tillsammans så det var väl dags. och just för att vi inte känner varandra och är lärare, dessa pedagogiskens väktare så var det ju dags att leka lära-känna-varann-lekar.
en lek gick ut på att alla skulle skriva påståenden i stil med facebooks "most likely to be..." och lägga dessa i en skål. det blev hur många som helst. sen skulle vi dra en lapp i tur och ordning och nominera nån annan till det påståendet på lappen.
jesus mcphesus!
vi har ju trots allt suttit i samma klassrum och diskuterat lite saker då och då och visst får man en uppfattning om folk fast man inte känner dom. jag var lite skonad då jag tvingat mej på tre-fyra stycken och fått dom att lära känna mej. men dom andra, dom hade inte en susning om nån.
dessa nomineringar fick jag:

mest trolig att...
vara rikast i klassen
tro på gud
vara mest ambitiös
flytta utomlands
vara snyggast i klassen
bli fullast ikväll

man kan tro att det är ett lusfattigt antikristgäng med konsentrationssvårigheter, variga blämmor i ansiktet och torgskräck som kommit fram till det här. men det är det inte. det bevisar bara hur lite man kan räkna ut om en männska genom att bara titta på den.

och visst kunde jag blivit fullast, om inte min länk till skjutsen hem hade hunnit före.

om ett antagande och dyra inköp på bokhandeln

förresten är jag antagen till guidekursen.

litteraturlistan är kanske fyra gånger längre än den för kursen jag läser nu, och den gäller för hela året.

om att snika och göra kolakaka

eftersom jag har eget hem och nu så tyckte jag att det passade bra om jag kanske skulle bidra med något till julbordet. det gjorde jag förra året med i och för sej men nu nåt lite mer eget. det slutade med att mamma tyckte jag skulle baka kakor och istället för att gå och handla skulle jag hämta det jag inte hade hemma hos henne. jaja, vafan jag är så gott som pank.
det blev lite rotande i kylskåpet och gick hem och skulle göra kolakakor som verkar vara det enda det inte finns recept på på internet så jag fick klippa och klistra lite i andra recept.
till kolakakor behövs kola. jag har ju kokat kola förr så jag vet att det krävs ett visst kultrick. när det inte gick att rulla en kula efter att kolan kokat i en timme och tjugo minuter så gav jag fan i det och la kolan i kakan och tamejfan, det blev skitbra!
väldigt kladdiga men juligt söta och chokladiga. och det blev ju billigt med.

om ingenting och sånt

jag har inget att berätta. emma var här en stund idag och det var mysigt. sen fick jag ont i huvet och gick och pantade. det gick inte ge pengarna till röda korset så jag tog dom själv. känner mej som om jag stulit från en fattig.

om pysselkväll och ubåtar

när jag flyttade hemifrån skaffade mamma och pappa ett lekrum. det innebär att jag är där mer än jag var när jag bodde där. jag och mamma hittar på projekt vi måste göra så vi kan spendera tid i lekrummet. pappa satt och band flugor för glatta livet när jag kom med gårdagens pysselpåse. alltså flugor man fiskar med, inte husflugor i koppel. gårdagens projekt var att göra bakdukar. klarröd tygfärg, åtskilliga meter bomullstyg, skumgummi och rakblad resluterade i tolv bakdukar med olika motiv. jag var klart bäst på att göra motiv och sämst på att trycka men mamma visade sej vara en naturbegåvning. det blev så himla många bakdukar att vi bestämde oss för att ge till mormor och farmor. dom fick bland annat kringlor på sina. till mig själv gjorde jag ett stim ubåtar och ett stim änglar till exempel. mammas enda motiv var en fin blomma som har en viss likhet med ett majablad.

nästa projekt blir en lysande julgran av frigolit.

om tjat och att vara tankspridd

"fan vad dom tjatar. jag veeet hur mycket pengar föreningen har och jag vill inte gå på möten."

tänkte jag. tills jag kom på idag att riksbyggen inte bara skickar årsredovisningar och tid och plats för nästa möte. riksbyggen skickar också hyresavier. som jag slängt. jag är ett sånt pucko.

23.25
ett miljömedvetet pucko dock. hittade räkningarna i pappersinsamlingen.

om en intervju, en otrevlig tant och att göra bort sej

idag var jag på intervju för guidejobbet. det var massa folk där, en del såna som bara vill läsa kursen och inte bli guide och en del surkärringar. vad gäller de som bara vill läsa kursen så tycker jag de är orättvisa. ska de ta plats för en som verkligen kan bidra med något efter avklarat prov? om jag inte blir antagen och jag ser en av de där vadstena-dyrkarna gå på kurs ska jag fan ifrågasätta hela upplägget. vad gäller surkärringarna så var det väl egentligen bara en. hon satt med mej och två jättetrevliga tjejer och pratade. hon hade inget positivt att säga om nåt, visste allt om föreläsarna på liu, lade sej i onödiga saker och skrattade hårt och rått på ett sätt som inte går att beskriva med text.

ett sånt där du-är-för-ung-och-dum-och-bortskämd-för-att-veta-nåt-alls-skratt.

jag blir så förbannad. jag ville bita ifrån och skaka om henne. jag var sarkastisk i min trevligaste ton men hon förstod inte. hon visste att campus inte alls låg i valla. hon visste att svante kolsgårds far var en mycket bättre föreläsare än svante själv, trots att hon aldrig ens träffat svante. hon tyckte det var skandal att det inte fanns husmorsskola för unga kvinnor längre. hon skrattade helvetes-skrattet när en av tjejerna berättade att hon blev stressad när allt alltid skulle vara klinist rent. framför allt var surkartet inte jättesugen på att bli guide. tant.

för övrigt tror jag att intervjun blev bra. jag glömde säga en del saker, bra saker. som till exempel att jag vill bli guide för det är så kul att lära ut. men det kanske de förstår i och med min lärarutbildning. de skrattade åt mej när jag sa att min största talang var att jag inte har några porblem med att göra bort mej. hoppas det skrattade med mej och inte åt mej. annars har jag gjort bort mej.

om strålar och folk som finns kvar

det kan bero på att jag var på pm och hade lektion i torsdags. kanske satte känslan av att vara tillbaka i hormongytter och gamla minnen igång en elektrisk impuls till alla som var med på den gamla goda tiden. lukten av bosses bullar i kafeterian och snabba glimtar från lärare som fortfarande inte hälsar, som fortfarande ser mej som eleven, skickade ut vågor som träffade linköping, tranås och till och med öland.
dagen efter kom den nuvarande linköpingsbon (helt tydligt träffad av pm-strålarna) och pratade minnen från den låga skolan. vi pratade inte så mycket om bråken vi hade, om rektorns rum dit vi var förpassade allt som oftast. vi tänkte på hur saker har förrändras, hur en grym sjukdom och ett par högskolepoäng gör sån skillnad. vi pratade om vad alla gör nu. till exempel om josefine.
josefine som vi träffade på ikano sen. josefine som fått en vacker son och köpt hus i tranås. josefine som var bäst på fest och som var med när allt hände. josefine som jag kallade fejnen och gick ut i gryningen en kall vintermorgon bara för att få höra allt om natten då jag förlorade oskulden. josefine som jag inte sett på två och ett halvt år.
idag gick jag runt och åt fil när jultelefonsignalen ringde. det var my. my som gick i sjuan när jag gick i åttan. my som bodde granne och hade samma väg till skolan. my som var tvungen att bli vuxen när hon var femton och sen dess bott överallt och tagit sej igenom det omöjliga. nu bor hon på öland, har en egen blomsterbutik och är tvåbarnsmamma på deltid. my, henne har jag inte sett på två år.

strålarna kanske bara har börjat. kanske har jag innan helgen tagit slut ordnat en återträff. knappast troligt. men vad hade hänt om vi nu hade fått tillbaka en av dagarna, om vi fick göra om högstadiet som de människor vi är nu.

om lördagspyssel och läskiga badrum

igår var det idolkväll. trevligt hade vi och det var spännande för vi räknade inte ut att marie skulle vinna förrän sista låten. för en del blev det för mycket rödvin (moahaha) så vi blev en man kort halvvägs in i finalen. vi fyra som blev kvar bestämde oss för att ge oss ut i vadstenas nattliv och det var ju lite pinsamt. som enda vadstenabo försökte jag försvara hörnet, valven och källarn trots att de hade tvärstängt redan klockan halv ett. så det blev att gå tillbaka hem och mysa lite.
paulina sov över i natt så vi tog oss friheten att ta med henne till ikano för lite julshopping tillsammans med resten av östergötland. småland var med där förresten för jag träffade en gammal bästis från tranås som jag inte sett sen studenten.
med mej hem hade jag inte en enda julklapp men däremot två skitstora kuddar att ha på golvet. min kväll har gått åt till att sy fodral till dom, störigt matchande blev det trots att jag försökte att inte göra det.
så det var min lördagkväll, en stund ensman hemma hos mamma och pappa med symaskinen och nån/nåt som satte igång duschen helt plötsligt, sen hem till mitt trygga bo för att sy klart kuddarna. och laga potatisgratäng för en. och titta på storm bara för att bli nervig, lipig och längtig. om jag hade vågat gå tillbaka till mamma och pappa för att hämta bilnycklarna hade jag nog åkt en sväng till grannkommun.

om dofter och assosiationer

tvätten snart klar, frallorna bakade och nästan uppätna (mamma och jag satte i oss nästan en plåt på lunchen), lektionen är så gott som fixad och träningen sker om en timme.

idag har jag kommit på hur styrd jag är av att det luktar. det doftade nybakat bröd i trappuppgången när jag kom hem och jag kunde inte värja mej. det fanns två alternativ, 1: ringa på och be om en fika 2: baka själv. eftersom jag helt enkelt inte vågar ringa på hos en granne jag aldrig sett så blev det alternativ två. under dagen pratade jag med min bästa vän som inte kan lukta på nåt eftersom hon helt enkelt inte känner någon lukt. jag hade tidigare förklarat att en viss parfym luktade bland annat lejongul för henne. hon hade stött på opposition i den frågan.

när jag tvättar så tvättar jag inte bara det som är skitigt utan det jag vill ska lukta gott, halsdukar och skit åkte med idag så att det luktar gott i hallen sen. har även placerat doftljus i hallen tidigare, så att det ska vara det första man känner när man kommer hem till mej. men det kan ju helt enkelt inte dofta ingefära och frisk citrus när det för övrigt är totalt kaos och misär i lägenheten så det åkte ut.

jag är helt enkelt mycket lättpåverkad när det gäller dofter. och har en bestämt åsikt om vad det luktar. och jag vet till exempel att melon inte luktar lejongul. det luktar linblomsgrönt och känns som att doppa sig i kallt vatten när man är varm.

om eufori och effektivitet

nu vet jag hur det är när allt känns bra, när det inte är svårt att tänka snälla tankar eller alldeles för lätt att tänka elaka. jag har inte vant mej riktigt än och biter mej i kinden när jag blir överväldigad av nåt som lycka eller kärlek. år av undertryckt eufori poppar upp och det är helt okej att le ut i tomma intet som ett fån, ingen kommer rycka undan mattan för mej den här gången.
nu har jag massor energi och hade tänkt baka frallor, tvätta och planera lektion inför torsdag. och träna förstås. jag förstår ju att allt det här inte kommer hända men det är i alla fall ett mål.
lektionen är prio ett men om jag kanske skulle fundera ut en bra inlevelseövning medan jag bakar frallor. eller medan de jäser. jag är ett under av effektivitet. ha!

om pepparkakor och tvära kast

nu är jag glad igen. min man är tillbaka och han är snäll, fast att han åt upp U-137.