om vad som helst med vem som helst

något jag alltid stört mej på men idag mer än någonsin, kan handla om vad som helst och händelseutvecklingen kan ske tillsammans med vem som helst:

dag ett:
jag - men då säger vi så, är vi överens?
vem som helst - ja då. det blir jättebra.
dag två:
jag - det här vi kom överens om häromsistens, är det fortfarande lugnt?
vem som helst - jaaadå, det går så bra så.
dag tre:
jag - jo den här överenskomelsen, den är ju himla bra. det funkar ju utmärkt för mej, hur funkar det för dej?
vem som helst - det funkar bra för mej med! inga problem.
dag tio:
vem som helst (till mej eller till någon annan som sen säger det till mej) - den här överenskommelsen vi har, den är jag inte alls nöjd med, jag känner mej överkörd och uttnyttjad och tänker tjura ihop/lägga av utan att säga något/ljuga och säga att jag blev tvingad/prata skit/bara allmänt skildra evelina hallberg en ångande ångvält utan någon som helst eftertanke och känsla för andra.


hur i hela fridens doftande liljors namn ska jag någonsin kunna veta att något är fel eller att någon känner sej förorättad om vem som helst inte klara av att säga det när tillfälle bjuds?

jag vet vad jag vill och tar för mej men har lärt mej att backa och stämma av för att fungera i grupp. det blir så jävla svårt om vem som helst då bara lismar.

om sjukola och snökaos

ola är på sjukhus. han kom hem från malmö med nån jävla sjuka som ingen vet vad det är. nu har han inte så mycket feber och blåsorna i munnen har reducerats men han ska vara där ändå. jag tycker det är skit. jag vill att han ska vara hemma, jag kan ta hand om honom.

jag åkte till skolan tre timmar innan jag börjar för att göra en seminarieuppgift, det visade sej att ref-exet som skulle stå i hyllan var snappat av någon annan. så nu sitter jag bara här och önskar jag var hos ola. och snön har ställt till det så vida pass att jag förmodligen får gå hem.

pissgris.