om pisa och vadstena

ibland undrar jag vad som hade hänt om allt hade gått som det borde i pisa. om jag stannat den tid jag hade räknat med.

då hade jag pratat ett tredje språk, känt mej hemma i ett annat land och fått massor av livserfarenheter.

nu blev det inte så, nu kom jag hem, skaffade pojkvän och började plugga.

antagligen hände det som var meningen att hända. men ändå. när rastlöshet och tvivel tränger sej på undrar jag varför i helvete det inte kunde gått vägen. jag känner fortfarande att jag har nått ouppklarat, att jag måste bevisa att jag fan i mej kan. idag önskar jag att jag kunde sitta på muren och titta ner i smutsiga arno och trivas, gilla läget. men istället får jag inse att jag har det bättre här och se det som är bra med att jag gav upp. kanske blir det fler tillfällen.

om stelbenthet och halsband

-(b)jaha tjejer, vad händer ikväll då? det är ju lördag.
-(t)jag ska bli full.
-(e)jag ska pärla ett pärlhalsband och titta på schlager. efter att jag är klar med pluggandet.
-(b)det låter ju kul...
-(e)ja visst, önskar du inte att du var tjugoett igen? det är så spännande.
-(b)näe.
-(t)men du är ju handikappad, det är därför du inte har kul.

den riktiga björn borg vill inte va tjugoett igen. hans tjej gjorde saken värre och la till att hon var gravid för andra gången när hon var tjugoett.

nävars, jag är bara bitter för jag har tråkigt. snart är det över och jag kan gå igen. tills dess är det bra att jag inte tar mej längre bort än gk's, det blir mer plugg gjort då. och halsband. köpte sånt där kitt med pärlor på ister. det var jätteroligt och ser profsigt ut. fast det är klart det blir ju mindre jobb med 'läraren och kommunikationen' men lite har jag gjort. examination på tisdag.

om velour och en minisk

jaha, så var man opererad. är helt invalidiserad och det mest krävande jag gjort på tre dagar är att ta mig till gk's. två gånger. och klädd i mina grå velourbyxor vågar jag ju inte gå ut mer, så som marcus och tove skrattade. det är synd om mig ju.
dom tog sig in i mitt knä, upptäckte att jag hade en disk istället för minisk, klippte och klistrade och vips så vaknade jag med ett normalt knä. tror dom.
men om sanningen ska fram så tror jag att dom bytte knä med nån annan. det som sitter mellan mitt lår och min vad tillhör nån annan. sånt kan hända.
nu har jag flera dagars rastlöshet att se fram emot. vad gör man om man inte kan gå? jag vet, jag kan plugga. men jag gör det ju inte.

om glädje och lathet

idag är jag nästan löjligt tillfreds. känns som om den här dagen är min. har vart på väg att börja plugga i fyra timmar och har inte gjort ett jota. men ändå, det känns skitbra.
alla stjärtars dag visade sig bli bättre. hade utlovats en pulka med varmchoklad men eftersom vädret slog om i sin illvilja blev det klassiska bion och maten. yogis är stället man ska gå till. fast inte den fjortonde februari.
allt blev bra.
nästan så bra att jag börjar nynna 80-talshits.

om hjärtan och smärtan

det här är en skitdag. singlar blir påminda om deras ensmamhet och vi andra måste alltså ha en dag för att fira varann. allt blir så krystat. och har ens tilltänkta glömt bort dagen blir man sur, även fast man hatar den.
för det hade ju inte gjort nåt om någon hade tagit tillfället i akt och faktiskt gjort någonting.
jävla komersiellt påhitt.
dom jag älskar, dom älskar jag varje dag.
även om jag glömmer att ringa dom.

om knäproblem och vardagar.

i ett vanligt kök i ett ganska ovanligt hus men i en vanlig stad är det dukat för tre personer. alla är nyss hemkomna från jobb och studier och dagens händelser har precis redovisats med tillhörande för eller emotdiskussioner. stämningen är hög hos de två äldre, något lägre hos den yngre.

- men jag då, jag har ju inget alls att se fram emot. jag har inget förutom plugg planerat på hela våren. inte ens i sommar har jag nåt bestämt. det är jag som ska göra en massa saker ju.
- men så kan du ju inte säga, du ska ju opereras om en vecka!

min briljanta mamma skrattade rått och hjärtligt. fast det är klart, det är ju bra att opereras också. jag kan ju se fram emot att kunna till exempel...eh, sitta på knä? sitta still i över tio minuter? gå ordentligt? normala saker. jag vet att jag ska glädjas över vardagens små ting. och jag gör det i högre grad än förr. jag har världens roligaste familj, gosiga vänner och en fin man. skolan är rolig igen och där finns en hel hög av trevliga roliga människor.
det som utlöste det hela var mina föräldrars planering av sin thailandsresa, de har ignorerat mina förbud att prata om det i min närvaro numer.
men jag gööööör ju inget. inga infallsresor, inga festivalplaner, inget extrajobb, inga tävlingar eller matcher.
jag var ju i och för sig på after dark i torsdags. det var kul.
men nu då? vad ska jag göra nu?
kanske gå och göra våfflor för det är min namnsdag idag. kan ju va nåt att se fram emot. oj, vad fet jag lät.

om pulkor och substitut

"ÄTA TES VI SPYYYYR!"

jag är hemma hos tove. hon lagar mat åt mig, tacos ska det bli. jag fick lova att jag är hungrig. hon springer med tallrikar och fyller skålar med gott. efter ett dygn som detta är det himla bra med en husfru-tove. jag har haft barn. det har vart himla kul att ha honom ett helt dygn, the real thing liksom. vi var i valla och jag råkade skrämma skiten ur stackaren när jag gick med på att han fick åka hela backen. jag belv rädd jag med. vincent snowracer är verkligen snabbast i länet. sen tittade vi på studenter som drack starköl och åkte i kapp på stora tingestar som kallades pulkor.
på maxi när jag skulle handla åt ,im emsamma schlagerkväll ringde tove och sa att det vankades mat och mys. jag blev ett olle-substitut. vilket är helt okej eftersom hon föder mig OCH låter mig kolla på schlager. fats det är nog en hemlighet. moahaha.

om hajar och barn

"thaisoppa?! jag trodde du menade hajsoppa!"

min mamma är en av dom bästa mammorna. jag klarar av att bo i hop med henne trots att jag snart fyller tjugoett. tillsammans med henne och hennes karl som hon är tokkär i. min far alltså. han är med en av dom bästa. i alla fall, trots min mammas gudomlighet är hon en aning...korkad. ibland är det tröttsamt men oftast är det bara kul. som när hon inte ifrågasatte att jag och julia for till östenssons och köpte hajsoppa med kyckling. okej jag är inte med i greepeace, men hajsoppa?

på tal om haj så ska jag snart hämta vincent. vi ska gå och fika, hyra film, äta godis och imorn ska vi till linköping och kolla på valla saucer rennen. pulkatävling för så kallade vuxna. vincent åker snart till thailand för att kolla på hajarna. i thailand finns det bara snälla hajar säger han.
det är tur att jag har vincent som kan tala om saker för mig. och underhåller mig när min man är borta. att finna sitt substitut i en treåring är inte alls så fel som det låter.

om präriehundar och drömmar

tiotals värmejus föröker hålla minusgraderna ute. deras kamp får hjälp av varm soppa med smak av thailand. människor och katter är varma. det sitter två i soffan och sörplar värmen in i kroppen. tvn visar en bildserie från förr. en samling scener med tjugofyra bilder i sekunden. en saga från igår, en dröm som kändes uppnålig. dom skrattar till och räknar år. vad ville dom egentligen då? och vad vill dom nu?

" jag ifrågasatte aldig filmen, den var så bra! hon gjorde det liksom. fick killen, en glad pappa, blev erkänd av den där tjejen och övervann sin rädsla. och allt i new york! nu stör jag mej mest på att hennes ögonbryn blir upp-och-ner"

för sju år sen hade jag inte kommit långt på högstadiet än. jag ville bli musikproducent och fick ofta besattheter av alla dess slag. lila, cowboys, 60-tal, unf, naglack och the ark. ibland var för sig och ibland i en twist. en av besattheterna var filmen coyote ugly. japp! jag var en av dom. jag ville också komma bort och lyckas. träffa en öm australienare och imponera på människor.
idag känns det avlägset. ärligt talat känns det där inte viktigt alls nu. jag vill bli lärare och är på väg dit. jag ville ha en rolig och snäll pojkvän och det har jag. min högsta dröm är i en annan liga nu. jag vill vara frisk och få uppleva en egen familj (och ha råd att resa ett par gånger om året yada yada).
idag hade jag och julia myskväll med våran gemensamma all-time-feel-good-film. och visst mår jag bra. utmärkt.

om början och slutet

som förstagångsbloggare skulle jag skriva nåt roligt sa tove. det är nämligen hon som instruerat mig till detta underverk. men jag kör en snålkörare idag, för sent för skojigheter.

låga hus på en äng i dimma bredvid en kulle som kan berätta historier. lätta flingor i luften. en gammal fotbollsplan ser unken och längtande ut. tjugo personer följer förvirrat en ensam som har täten.

"det här är en tvättäkta rullstensås förstår ni. och här sparkade mina glada barnsben fotboll en gång. framför er på vänster sida ser ni en sporthall, eller gympasal mera, i källaren alltså. haha, lite lågt annars."
jag höll guidad tur mellan busshållsplatsen och kungshögaskolan i morse. vi var där på fältdag. det är en dag när vi som blivande lärare ska iakta elever och se hur dom beter sig och sen ordbajsa om det i minst tio veckor. jag tror jag såg fem elever sammanlagt. istället gick vi på föreläsningar. ganska trevliga faktiskt. jag tänkte hälsa på mina gamla lärare men dom var inte där just när andan föll på så det blev inget. ville egentligen inte höra nåt i stil med; och du är dej lik! näe, det fick va.
en till backflash idag faktiskt. fikade med en gammal vän och namne. mycket har hänt, livet ha tagit vändningar. men ändå känns det som om jag stampar omkring i rundor som är vida men återkommande. efter så många hjärtslitande bumpyrides på sistone har färden lugnat ner sig. det efterlängtade lugnet, det där som vi kallade sen, när allt lugnat ner sej och tiden efter. det är ganska tomt och kan till och med sakna mening ibland. ingen sa att det skulle blir såhär. ingen sa att jag skulle bli klaustrofobisk.