om tvångsmässigt betéende och smutsiga tallrikar

när jag var liten åkte min mamma till malysia i tre veckor. jag saknade henne massor även om jag inte var sådär supermammig i övrigt. det var som om hon aldrig mer skulle komma hem.
all tvätt hon hade vikt vägrade jag att vika upp. jag vägrade låta nån äta upp kakorna i frysen för dom hade mamma bakat. det var som om allt mamma hade gjort blivit heligt och allt skulle vara så som hon hade lämnat det. eftersom jag inte kunde gå utan kläder till skolan i november fick pappa vika om min kläder och laga mat som mamma inte brukar laga.
jag har lagt av med sånt tvångsmässigt betéende. trodde jag. tills jag kom på mej själv med att inte vilja flytta tillbaka alla grejer på bordet eller diska disk som inte var efter mej själv.
jag vet inte om jag är lite rolig eller om jag kanske borde söka för det här. hur som helst är det nog dags att diska idag...